life of ulla

Igår hade jag en bra dag. Egentligen var det en bakisdag och jag vaknade halv fyra på eftermiddagen. Det kändes som söndag men det var det ju inte. Jag bestämde mig för att kompensera den sena kvällen och långa sömnen med att vara lite huslig. Jag tänkte dammsuga men det är så fruktansvärt tråkigt så jag bakade istället. Och tur var att jag inte hade dammsugat (sugit?) innan för jag fick i min hand ett läckande sockerpaket som jag inte upptäckte riktigt i tid eftersom jag hade Elly på luren. Det resulterade i socker på hela (nåja) köksgolvet. Jag torkade upp. När kakorna var färdiga fick jag lite dåligt samvete av att bara sitta (ligga) och kränga chokladkaka så jag bestämde mig för att vara lite lte mer produktiv genom att tvätta kläder i vasken. Tre plagg renare senare lyfte jag upp tvättmedelspaketet som stod på golvet. Tvättmedelspaketet hade blivit kompis med golvfukten och sugit i sig den. Det resulterade i tvättmedelspulver på hela (nåja) badrumsgolvet. Jag torkade upp. Jag brusade inte upp. Gör det väldigt väldigt sällan. Blir inte arg/irriterad över småsaker. Javisst, jag kan bli arg över idiotiska människor (som min chef tex) men blir inte arg över motgångar/materiella saker. Jag var ihop med en kille en gång som väldigt lätt blev väldigt arg över väldigt små saker. Han brukade kasta/ta sönder saker. En gång skulle han städa och råkade välta ut spannen med svabbvattnet över hela golvet. Om det hade varit jag hade jag suckat och tagit fram moppen och moppat upp vattnet. Han lät vattnet vara, tog tag i en närliggande tingest och skrynklade i sin argstarka hand bara för att få utlopp för ilskan och få förstöra något. Tråkigt nog visade det sig att den närliggande tingesten var en låda med grova spik och några av dem trycktes in i handen på vederbörande. Aj. Det var ganska konstigt gjort. Han var nog ganska konstig över huvud taget när jag tänker efter.