meine kleine liebchen
Men vad är det som skymtar fram?
Ein deuch Postkart!
Ganska knäppt egentligen. Jag har fått ett par email av Naima som jag träffade i Auroville och ett par vykort och ett och annat paket och varje gång får jag så dåligt samvete för att jag är så dålig på att höra av mig tillbaka. Jag tänker ju på henne, men ibland känns det som att jag väntar på det rätta tillället att skriva. Det perfekta tillfället. Och som med mycket annat i mitt liv skjuter jag det gärna på framtiden. Men iallafall idag tyckte jag att det hade gått för långt, så på tåget hem från skolan skrev jag ett långt email till henne och kände mig sjukt nöjd. När jag kommer hem sitter kortet i brevinkastet. Edo skulle sagt att det är ett tecken. Jag tror inte på tecken, jag tror på schlumpen. Men kul var det iallafall. Nu måste jag skicka henne ett typiskt Malmökort för att match detta typiska bayerska Bavariankort.
Naima the dreama'
Kommentarer
Trackback
