life of ulla

Förra veckan var både fuckad och bra. Jag började praktisera och hade fullt upp med det.


Hann ändå gå och se Hello Saferide. Det var nice. Ganska lågmält och mysigt.
Sen hann jag med att ferra lite med Pauline, Maggi och Våffe. Hann dock inte ta några bilder. Men vi såg momofoko och alice in videoland. På babel. På Babel var alla toaletter avstängda och de som inte var avstängda var det stopp i. Sjukt dåligt. Och Äckligt. Det var vatten (kiss) på hela golvet, fett traumatiskt. Dåligt Babel, dåligt. Och de gjorde sin egen "cider" dvs. vin med likör och sprite. Sjukt äckligt. Funderade på om det var lagligt att kalla det cider, kanske ska stämma dem.

Sen var det fredag och jag tänkte ha pysselkväll med Limpan, men det sket sig. Ellen bjöd på vin och sen gick vi på galet stor fest med Jola. Hade typ myzkläder på mig.

Galet. Lägenheten hade typ åtta rum och två kök, kakelugn och åtta småungar boende där. Eller tonåringar. Vi snodde öl i kylen och rökte inne, dansade till popmusik och pratade om borderline. Det var roligt.


I lördags var jag, Ellen och Paula sjukt kulturella. Först drack vi rödvin (kulturellt), sen gick vi på typ sju gallerier (kulturellt). Sen åkte vi gammal Malmöbuss (lokalkultur!). Fint. Och lite fest i en främmande stadsdel (nykultur). Var sedan på gayklubb (främmande kultur). Konstig efterfest med saft och Majas alfabet (barnkultur).

Del av utställning på gamla Rooseum, det som ska bli moderna museet snart. Jag blev sjukt yr där inne, härligt. Gillade utställningen, som ett svar på tal. Alla de andra gallerierna var halvkassa. På ett spelade de jazz, det var i och för sig nice men jazzfolk..alltså jag vet inte. Nä.

för att kontra gårdagens gnäll:

Medvind, underbart.
Sexåriga barn, underbara.
Att kunna cykla till jobbet.
Att ha ett jobb där man får vara utomhus.
Börja dagen med kanelkaffe, nom nom.
Få alla mål serverade på jobb mot en ringa summa.
Musik, fantastiskt och underbart enkelt.
Att ha en så roli kopiz som Elly, hon skickar bilder på sin jobbutstyrsel till mig. haha mkt snyggt. (hon jobbar asfalt om nån undrar) (fast egentligen är hon en snygg tjaj)
Cykla genom Malmö på en vardagseftermiddag. Fantastiskt.

Tjo. På lite bättre humör idag. Glada barn, glada fröknar. Nu ska jag snart på konsert, hejdå.

Asså blev på sjukt dåligt humör innan. Jag var i Västra hamnen (jobbrelaterat) och först cyklade jag rakt in en jävla grushög för det finns inte nån stans i västra hamnen där de är färdigbyggna. Fick cykla sjuk jävla omväg för att komma dit jag skulle och då hittade jag inte den jävla adressen för det finns varken gatunamn eller husnummer. Hata. Jag ställde min cykel i det enda cykelstället som kunde skymtas och lämnade den där. När jag var färdig och skulle ta min cykel var det en gubbjävel i bil som stod på tomgång bakom mig i cykelstället och väntade tills jag hade pratat färdigt i telefon (ca 6 min) för att peka på en skylt där det stod att det bara var boende på adresen som fick parkera cyklar där. Men vafan är dealen med alla som äger västra hamnen? Tagga ner och sluta engagera er. Ska jag sätta en skylt på Värnhemstorget att folk bör prata tyst för att inte störa eller att cykelställen bara är för de boende? Fuck you, hatar den jävla stadsdelen, visst det är ganska fint och mysit men det blåser fan alltid och det är chaktmaskiner överallt, men det är ju en ny stadsdel, man får väl se det så (9 år. 9 år, fatta!) Fuck you.

När vi ändå är på rätt spår så vill jag slå ett slag för kullerstenens avskaffande. Visst, det är väldigt fint på håll och på avstånd och pitoreskt kulturarav och jadi jadi men jag fastnar och fördärvar mina klackar när jag går och när jag cyklar stjäl den all fart jag nånsin trampat upp. Fuck you.

Och min så kallade "medpraktikant" eller vad jag ska kalla det, alltså hon som är på samma praktikplats som jag, hon hänger mig i hasorna 24-7 och när jag tar fram smör till mellanmålet, då ska hon ta fram smör också, hon kan ta brödet istället men nädå, här jobbar vi inte så, här tar vi inga egna initiativ, bara häng mig i hossorna, gör det. Idag började hon morgonen (07.16) med att säga att det finns killfilmer och tjejfilmer och att det är så det är. INFÖR BARNEN! och hon känner inte mig, men är det nåt som gör mig jävligt förbannad, är det när pedagoger gått igenom en hel (nästan) lärarutbildning utan att fatta ett piss. Det är vår förbannade uppgift att motverka traditionella könsnormer, det står i läroplanen och i i princip alla andra dokument som styr över skolan. Fuck you.
Sen (kuriosa) berättade hon den sensationella nyheten (!) att i Ungern minsann, där tar de bort engelskt tal från filmer och lägger på ungerskt tal! Har ni hört nåt så nymodogt och så konstigt?!
Oj, vilket professionellt förhållningssätt jag har gentemot mina kollegor, ja jag säger då det. Fuck you.

Äntligen ensam. Måste seriöst göra nåt åt boendesituationen. Privatliv, jo man tackar. Vill böla, äta och gå naken ifred. Köper lägenhet i juli, ses då hejdå.

Snart färdig lärare, därav denna vuxenångest. Jag kan inte spela ordentlig, det går inte. Alltså eller ja det är ju som att det finns flera av mig, en som är ordentlig och skötsam lärarstudent och en som är galen utelivare. Och en som är där nån stans i mitten. Men alltså, rent teoretiskt kan jag undervisa och jag kan massa teorier om lärande och så vidare. Men praktiskt, alltså nänä där misstar ni er. Det var som hade fått nytt jobb sa: "ska jag vara chef? Fattar ni ingenting, ser ni inte vem jag är? ge jobbet till nån som är vuxen istället". Fast det är väl det där med att skilja på sitt arbete och sitt privatliv och liksom switcha över från partyprinsessa till professionell (ja omkullkasta hela personligheten i mitt fall då va). Ibland är det svårt att föreställa sig att folk man träffar ute har riktiga yrken. Med ansvar. Jag träffade en man ute som sa att han var lärare och han verkade inte särskilt..vuxen. Så det är nog lugnt. Det svåra kommer ju när det är dags att gå ut med sina kollegor. Då är det skärpning som gäller. Ingen dans på borden, ingen vila på toaletten, inget skrik och inget skrän. Ohlala blir Ulla blir Sara.

Igår skulle jag jobba 6 timmar. Jag myglade och jobbade tre och en halv och en halvtimme av dem var jag på rast. Moraliskt inkorrekt men palla, det enda som var lite synd var att jag missade fikan. På de tre arbetade timmarna hann jag med en del intellektuella samtal, om akademiska uppsatser, författarskap och zehnbuddhism. Tror inte att jag kännt att jag haft nåt intellektuellt utbyte på jobb förr, det var gött. Flow-rida' är jävligt trevlig och vettig trots sina knappa tjugo år. Han läser psykiatrisk omvårdnad och är sjukt intresserad av det, vi har haft många vettiga samtal den här sommaren kom jag på nu. Han är bra. St-o skriver en bok och är väldigt vettig han med. Bra. Det behövs vettiga människor i LSS. Det behövs vettiga människor i skolan med. Jag pratade med en kille i min seminariegrupp som verkar vara värsta besserwizzern, men jag började ändå gilla honom. Det är okej att vara besserwizzer om man kan leva upp till det, han har jävligt mycket teori bakom sig, men verkar ändå ganska ödmjuk (nåja, eller han visar iallafall sina svaga sidor ibland). Det är kul att varje högskoletermin och ny arbetsplats bjuder på möten med nya människor. Visst, man kan välja att hänga runt och snacka skit med folk, men för mig är det den professionella relationen och mentala utbytet som betyder mest. Folk ser nog mig som ganska störig besserwizzer också, som pratar rakt ut, aldrig räcker upp handen, sitter längst fram och för resonemang med seminarieledaren, kommer med ofärdiga tankegångar, tar plats. Men trots allt så tror jag att jag får ut mer av min utbildning än de som sitter tysta och inte vågar fråga eller visar mer intresse för sina mobiler och filofaxer. Hmm oj vad jag blev taggad nu. Men det är nog mest för att jag oroar mig för att detta är min sista termin som jag har chans att göra såhär, efter jul ska jag föreställa vuxen och färdigutbildad. Det känns ju okul. Jag är inte redo. Jag vill hellre föra teoretiska resonemang och referera till mina låtsaserfarenheter. Jag vill inte sitta på en stol omgärdad av skrikiga ungar. Usch. Jag ska nog plugga i all evighet.

Jag är slö. Sjukt slö. Hatar att jag är en sån person. Bara skjuter upp allt. Har suttit med datorn i knät i cirka tre timmar. Har skrivit cirka tre rader. Facebook, kolla kurser, blogga, ringa i telefonen, läsa nyheter, snoka, allt, ja allt är roligare. Rutan Fältstudieobservation ligger och hånar mig längst ner på skärmen. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra med den. En bankande huvudvärk gör att jag inte kan tänka, producera. Jag har tre timmar på mig. Är förvisso uppe i nästan 1300 ord men om de saknar relevans kvittar det. Ordbajsa har jag inget problem med, men jag måste ju fylla det med någon form av intellektuellt innehåll.

Hade en riktig shitty dag första dan på terminen. Kom nästan för sent, fick massa tråkig information, missade ett informationsmöte, fick ångest inför c-uppsatsen, fick inte tag i en bok jag måste ha (kristianstad, malmö, lund,utlånad överallt, slut på förlaget, läsas till torsdag) stressångest inför praktiken och jadi jada. Sen gick jag och Emma och käkade god (och nyttig!) (nåja) lunch (och missade mötet vi inte hade nån aning om) och unnade oss god mat istället för cigaretter. Det var en bra sak. En annan bra sak var att få träffa Emma, såklart, och prata massa skit, underbart. Vi fick också en bra seminarieledare och än en så länge lovande basgrupp.

Låter mer positivt nu när jag tänker på det, innan idag ville jag bara dö men nu känns det rätt okej. Man får bryta upp våndan i småbitar så känns det mindre. Ellen ringde och fick mig på bättre humör, Våffe hjälpte mig hitta saker som fick mig på andra tankar (heh) och Elly chattade mig med än värre pluggångest. Lugnt. Sen bjöd min nu fantastiska roomie på te och spelade Pink Floyd-låtar på gitarr för mig. Jag spelade min favoritlåt Var bor du lilla råtta för henne. Sen pratade vi om hur vi ska göra med karlarna i våra liv. Hon tog upp frågan och jag bara garvade. Vi diskuterade länge och väl och bestämde att jag ska smsa när jag är på väg hem med eventuell random karl el. dyl. i min hand, då ska hon gå över gatan till 24-7-gymmet och jogga. Eller möjligtvis spinna. Bra deal, hon tyckte inte alls att det var dumt. Jag tyckte att det var inte dumt alls. Annars kan jag ju bara låsa hennes dörr från utsidan, det är en enklare och snabbare lösning. Eller så skickar jag in ett par öronproppar i golvspringan.

Fantastisk roomie jag har skaffat mig måste jag säga. Från och med nu ska jag alltid lita på min magkänsla direkt.
Måske er jeg synsk.