life of ulla

Försöker tänka att livet är långt så det gör inget om jag har ett tråkigt jobb i ett halvår, för jag har ändå 40 år (shit!) på mig att jobba på olika ställen. Shit, det var länge, har inte räknat så noga innan. Jaja då kan det ju kvitta. Kan väl inte vara dåligt med lite arbetslivserfarenhet. Skaffar mig det tills jag hittar drömjobbet. Jojo.

Kanske skulle man göra slag i saken så man får sig lite kosing. Köpa attachéväska och åka bort en stund. Kanske en vecka i Egypten, två veckor i Marocko. Kanske en månad i Bangkok, Rio, Seattle, Moskva. Kanske ett halvår i Pondicherry. Det gäller att jobba hårt och spara alternativt använda hjälmunderlag 90 på Handelsbanken.

Idag jagade min chef mig på 70-vägen mellan Oxie och Svedala. Det är sant. Jag tror att hon skrek på mig men jag hörde inte att hon skrek på mig ifall hon nu skrek på mig för jag lyssnade på låtar i lurar.  Den där hesa rösten försvann liksom i sorlet som musik på väg i blåst ger. Hon fick springa ikapp mig och klappa mig på axeln istället. Jag hade inte gjort något dumt och hon var inte arg eller så, hon ville bara ge mig jobb. Sen talade hon i KLARTEXT, sa hon, vilket i verkligheten betydde snacka skit om de andra medarbetarna. Hon sa att hon hade koll på dem (den där gesten när man håller fingret under ögat och drar locket lite neråt och tittar argt med onda ögat hade passat där tänkte jag då). Jag skulle egentligen förhandla lön men kände att det inte var riktigt läge där i snålblåsten mitt på vägen. Det där är liksom en del av hennes taktik känner jag. Att alltid ha bråttom, att alltid säga saker i förbifarten och inte riktigt ge utrymme till varken eftertanke eller respons. Hon väntar sig inte ens ett svar. Jag fick ett schema tryckt i handen, varsågodtacksåmycket.

Saker jag måste skriva upp för att komma ihåg.

Ska träffa min bästis i Vindvejret klockan 13.30 idag. Vindvejret är för övrigt en mycket bra överättning. Syns jeg.
Väntar samtal i telefonen, ha ljudet på.
Alla på dv är crustpunkare, intressant. Ska nog söka jobb där, vill ha nya kompisar.
Trivs ganska bra på jobbet för tillfället. Bara för jag ibland får åka och titta på crustpunkare.
"gå och lägga sig med Sundström och vakna med Vampyrhelgen"

Fick paket på posten härom dagen, innehöll rolig bild.

Jaha. Idag har jag tagit examen. Det kändes... som ett stort jävla jaha. Haha. Nä det tar nog en stund att fatta bara. Jag, Sara, Ulla, Ohlala är lärare, hur ska det gå? Jag kan väl inte ta ansvar och ha koll på en drös ungar? Äh. Arbetslös är man med. Fast jag sökte ett jobb igår kväll. Bara ett. 15 timmar senare ringde de och ville ha mig dit för intervju på måndag. Man är väl kvalificerad alltså. Värsta drömjobbet är det med, vi får se hur det går.



Käraste Emma, hur ska det gå utan dig? Vi har ju samarbetat och hållit ihop varenda termin, alla arbeten, alla böcker, alla dagar. Nu ska jag helt plötsligt arbeta utan dig som ständig samtalspartner. Du är den enda som förstått dig på texter och pet, referenser, avstavning, meningsbyggnad och jag har kunnat dela alla mina våndor med dig. Hoppas vi klarar oss bra. Nepal nästa, lycka till!

Typ såhär:

Jävligt udda, lite cool, sent 70-tal, funktionsduglig, uppseendeväckande storlek, rolig. En stadig pjäs som står där den står. En sån man måste jobba lite med att få tag på. Kanske en sån man tröttnar rätt fort på men som ändå ger roliga minnen. Precis en sån.

Idag gick vi upp med vår uppsats och oppositionen genomfördes utan opponeneter. De vågade inte komma för det hade inget att säga om den, så bra är den. I stället fick pedagogikprofessor Jerry Rosenqvist opponera på den. Det var mycket bättre. Han kom med vettiga synpunkter och vi förde intressanta diskussioner och både Emma och jag fick glänsa lite. Nu sa jag till honom att jag ska fortsätta på uppsatsen i en masterexamen så nu får jag väl göra det. Jag älskar högskolan, jag vill inte sluta. Undrar om man måste vara begåvad för att bli professor eller om man kan arbeta sig till det. Ska kanske ut och jobba lite så jag får mer trovärdighet som lektor. Men bara lite.

Alltså förlåt om jag verkar pretto men vem refererar såhär: (Lpo 94(98)s.4).
Med ungefär allt fel, för det första så skriver man inte titeln på verket och framförallt inte en förkortning. Sen skriver man ut hela årtalet 1998 och har lite sjysta mellanrum mellan tecknen. Åh. C-nivå my ass, varför är det bara jag som är bra? (Skolverket, 1998) kanske?

Nä vad hemsk jag är. Men jag har så svårt att koncentrera mig på innehållet när det är massa formfel. Meningsbyggnadsfel. Fel i ordföljd, fel i referat, fel i avstavning av ord. Even stavfel. Heard of korrekturläsning, någon?

Idag var jag i Kristianstad och pluggade med Emma. Det var mycket ansträngande. Jag höll på att somna ungefär 8 gånger. Fick iallafall mat av Emma, det var gott. Snällt. Särskilt anstängande var det att åka tåg. Jobbigt. Och kallt. Men hade en liten lur i örat som spelade fina bitar för mig. Det var jättekallt på tåget verkligen. Det satt en kvinna med en hund och en kvinna med blåställ och kånken mitt emot mig. De pratade, jag tänkte att jag kanske kommer att bli så en dag. Fjällräven och KNIV! hade hon. Säkert arborist eller något liknande. Fältbiolog. Hundmänniskan sa att livet hade förändrats med hundskaffandet, nu kunde hon bara umgås med folk som accepterade hunden och tålde den. Också ville hon att hunden skulle ha en flock. Sen lyssnade jag inte mer för då lyssnade jag på Lily Allen spendera timmar på att ge huvud. Huva som man sa förr.

Spenderade också tågfärden på att prata med Våffe i telefonen, vi pratade om ungefär 61 olika ämnen. Till exempel hur man kokar ägg. Jag lovade henne att gå till vårdcentralen. Det har jag inte gjort. Det kostar pengar och är tråkigt. Kanske går på måndag om jag överlever helgen. JA! Det var det jag skulle berätta, som ett brev på posten fick jag 500 kronor. Och en mobilstrumpa. Mkt fint. Tack för att ni läste, hoppas ni är berikade, trevlig helg.